Några studenter i Förlags- och bokmarknadskunskap skrev för något år sedan en kandidatuppsats där de frågade ut förlagen om deras miljöarbete. Deras undersökning visade att förlagen inte hade tänkt så mycket på sitt eget klimatavtryck och att det inte fanns några tydliga hållningar i frågan hos flera av de stora svenska förlagen. För mig som handledare blev det en ögonöppnare och något som fick mig att fundera vidare. Dels var det intressant att detta var första gången som studenter valde en sådan inriktning på sitt uppsatsarbete, dels var det anmärkningsvärt att branschen inte tycktes ha funderat särskilt mycket på miljöfrågor. Detta trots att deras verksamhet har så uppenbart avtryck på miljön och att tiderna vi lever i kräver större transparens i dessa frågor från de flesta marknadsaktörer.
Nu har dock slussarna öppnats och miljön och branschens klimatavtryck står högt på agendan. Branschtidskriften Svensk Bokhandel ägnar ett helt nummer (nr 2/2022) åt att undersöka hur förlagen jobbar med sitt klimatavtryck och Förläggareföreningen genomför just nu en undersökning över branschens utsläpp som ska presenteras med en rapport till hösten. Det förhöjda intresset för klimatfrågor hör ihop med Sveriges fastslagna mål att uppnå nollvision av växthusgasutsläpp till år 2045. Liksom alla andra i samhället måste bokbranschen mobiliseras.
Men varför tog det så lång tid? Och varför har ingen börjat ställa krav på bokbranschen vad gäller klimatet förrän nu? Om man exempelvis jämför med mat- eller modebranschen, så är det anmärkningsvärt hur länge frågan varit aktuell där och att den inte över huvud taget rests inom bokbranschen förrän alldeles nyligen.
Möjligen har det att göra med det kulturella värde som omgärdar böcker och handeln med böcker och som sociologen Laura J. Miller ringar in med begreppet ”reluctant capitalists” i sin bok med samma namn. Med begreppet menar hon att personer som jobbar med böcker och handeln med böcker ofta upplever sig ha ädlare syften än att tjäna pengar med sitt yrke. Att jobba med litteratur lånar en viss glans från det potentiella kulturella värdet av litteratur och läsning i stort. Även om inte alla böcker räknas som högtstående litteratur av bestående värde, upplever många som arbetar med litteratur att de gör det för att det finns ett demokratiserande och kulturellt värde med litteraturförmedling. Så även om man säljer böcker och sysslar med kommersiell handel, så gör man det av andra och underförstått mer moraliskt försvarbara skäl än att man bara vill tjäna pengar. Kan denna föreställning har skyddat bokbranschen från krav på aktivt miljöarbete?
Ett annat skäl kan vara de uppenbara svårigheterna med att minska sitt klimatavtryck från förlagens sida. Att sluta trycka böcker helt och hållet är inte direkt ett fruktbart alternativ. Som Kristoffer Lind, förlagschef för Lind & Co., påpekar i Svensk bokhandels reportage är det ”lite som att SAS skulle säga att vi flyger inte längre för att det orsakar för stora utsläpp” (Lönner & Laxgård, 20) Hur som helst är det lovvärt att förlagen äntligen börjar undersöka hur de kan arbeta aktivt för att minska sina utsläpp. Nu när locket är av för att behandla ämnet lär diskussionerna fortsätta en lång tid framöver.
Källor:
Svensk Bokhandel nr 2 2022 och särskilt reportaget ”Nollvisionen” av Kristian Lönner och Kalle Laxgård.
Laura J. Miller: Reluctant Capitalists. Bookselling and the culture of consumption. London & Chicago: Chicago University Press.
Redaktörens anmärkningar från orangeriet 