Två deckardrottningar och paratextens betydelse

Litteraturvetaren och narratologen Gérard Genette har introducerat begreppet paratext. En paratext fungerar enligt honom som en tröskel till verket på det metaforiska planet: en plats där läsaren kan bestämma sig för om hen vill läsa boken eller låta bli. (Paratexts, 1997) Paratexten ger information som påverkar läsarens eller konsumentens förståelse av boken. Det kan vara antingen en peritext – en sådan paratext som befinner sig på eller i direkt anslutning till verket såsom författarnamn, titel, undertitel, omslagsbild, baksidestext – eller en epitext. Den sistnämnda befinner sig längre från verket och kan vara en intervju med författaren, en reklamannons för verket eller något dylikt.

I förlags- och bokmarknadskunskap brukar studenterna ofta använda sig av paratextanalys i sina uppsatser, inte minst för det är ett relativt enkelt sätt att avgränsa ett material för en undersökning. Studenter på utbildningen har bland annat undersökt genrespecifika paratexter, i likhet med hur Karl Berglund undersöker pocketdeckares paratexter i boken Mordförpackningar (2016) De har även undersökt den digitala paratexten: vad som sker med verks paratexter i exempelvis en digital strömningstjänst som Storytel eller Bookbeat.

I samband med återutgivning av redan etablerade författarskap kan paratexter användas för att göra ett äldre författarskap aktuellt på nytt genom att knyta det till olika idéer eller trender i samtiden. De kan också ge upphov till nostalgi genom att trycka på historiska och tidstypiska markörer. Bland annat har Angus Phillips visat hur en ompaketering av Agatha Christies böcker, i olika omgångar, har påverkat synen på hennes författarskap och gett en skjuts åt försäljningen av hennes böcker. (”How books are positioned in the market: reading the cover”, 2007)

När Agatha Christies 125-årsjubileum gick av stapeln, valde svenska Bookmark förlag att ge ut ett flertal av hennes mest kända titlar i ny, påkostad utformning. Omslagen formgavs av Sara R. Acedo, med en utstuderad retrostil som andades 1920- och 30-tal. Med hjälp av paratexter på insidesflikar och baksidor framhävdes att titlarna fått en ny översättning (av Helen Ljungmark) där tidigare förbisedda aspekter såsom en ”brittisk underfundighet” tagits med, men Christie lyfts dessutom fram som en feministisk förebild. Exempelvis förekommer följande text på den främre omslagsfliken till Poirots jul:

AGATHA CHRISTIE är en av 1900-talets stora kvinnliga pionjärer. Hon levde ett händelserikt liv och fann ofta inspiration till sina romaner ur egna upplevelser.//Genom hela sin karriär sökte Agatha Christie personliga utmaningar. Det handlade om allt från att göra avtryck i en mansdominerad värld till att skapa den perfekta mordgåtan.

citat från främre fliken till omslaget för Agatha Christie, Poirots jul.

Något liknande skedde vid Maria Langs 100-jubileum år 2014. Norstedts valde att, året före, ge ut sex titlar – alla från Langs 1950-talsproduktion – i ny skrud. Omslagen, gjorda av Lucy Davey, tryckte på 1950-talsestetiken, men signalerade dessutom genren romance med de tongivande pastellfärgerna och det snirkliga typsnittet. Nyutgåvan signalerade en konsekrering av Langs författarskap genom att på den bakre fliktexten kalla henne en av den svenska kriminallitteraturens klassiker och ta upp att hon av många jämförts med just Agatha Christie. Samtidigt var valet att betona de romantiska dragen i hennes böcker ambivalent: romance-genren har länge haft lägre status än deckargenren och de erotiska inslagen i Langs deckare är något av det hon genom tiderna fått som mest kritik för. Möjligen kan detta att så tydligt signalera romance och samtidigt lyfta upp henne som en klassiker för svensk kriminallitteratur vara ett sätt att uppvärdera både författarskapet och romance-inslagen i hennes verk. 

I anslutning till att böckerna gavs ut kom även filmatiseringar av Langs deckare i en serie filmer med Tuva Novotny och Ola Rapace i huvudrollerna. Filmernas estetik framhävde 1950-talsandan genom bland annat kläder och cigarrettrökning på ett sätt som hakade i den samtida trenden som skapats kring HBOs tv-serie Mad Men, vilket bidrog till att ge såväl filmerna som böckerna ett visst nyhetsvärde. Effekten räckte inte till för att återinföra Lang på topplistorna, men kan ha bidragit till en förstärkning av hennes eftermäle som en av 1900-talets främsta kvinnliga svenska deckarförfattare.

Nämnda verk:

Gérard Genette, Paratexts (Seuils, 1987). Cambridge University Press, New York 1997.

Karl Berglund, Mordförpackningar. Omslag, titlar och kringmaterial till svenska pocketdeckare 1998–2011. Avdelningen för litteratursociologi, Uppsala universitet, Uppsala 2016.

Angus Phillips, ”How books are positioned in the market: reading the cover” I Nicole Matthews och Nickianne Moody, red., Judging a book by its cover: fans, publishers, designers, and the marketing of fiction, 2007.

Agatha Christie, Poirots jul (Hercule Poirot’s christmas, 1938). Bookmark, Stockholm 2014.

Arbete och forskning

Många som har läst utbildningen i förlags- och bokmarknadskunskap kanske förknippar bokhistoria med den korta kursen man läser på vårterminen och som sedan faller lite i glömska när praktik och jobbsökande väl börjar. Men bokhistoria är också ett ämne där det bedrivs forskning om allt från tidiga handskrifter till modern förlagshistoria. Jag har precis börjat som doktorand i bokhistoria, och mitt projekt handlar om egenutgivare i Sverige under mitten och slutet av 1900-talet. Det är ett ämne som jag visserligen var intresserad när jag läste litteraturvetenskap, men som jag aldrig skulle kommit på att forska om jag inte hade läst förlagskunskap och arbetat som förlagsredaktör.

2016 läste jag färdigt förlagsutbildningen och fick ett jobb på ett nystartat förlag som var en del av en större mediekoncern. Vid den här tidpunkten låg förlagets fokus på att digitalisera backlist för att fylla på digitala kanaler, som streamingtjänster och folkbibliotekens e-boksplattformar, med innehåll. Jag började min anställning med att ägna mycket tid åt att förklara för författare att vi ville ge ut deras böcker, som ibland inte hade varit i tryck på flera decennier, som e-bok – ett format som de flesta aldrig hade hört talas om.

Två saker slog mig. För det första blev jag överraskad över hur glada författarna blev när jag hörde av mig. Även författare med en lång karriär bakom sig uttryckte att de kände sig smickrade av att bli kontaktade av ett förlag, trots att det var ett i Sverige helt okänt förlag. För det andra: att jobba med digitala format tvingade mig också att reflektera över vad jag, som företrädare för ett förlag, egentligen erbjöd författaren. Vilken fördel fick de av att ge ut en e-bok hos ett förlag jämfört med att till exempel lägga upp sina texter på en blogg? Jag erbjöd inte heller några större redaktionella insatser – det rörde sig ju om verk som en gång i tiden redan hade blivit utgivna.

Att förlag är beroende av att knyta till sig författare är självklart för de flesta. Om författarna inte skriver böcker finns det ju inget för förlaget att ge ut. Men författarnas behov av, och attityd till, förlaget är desto mer motsägelsefull. Både när man läser offentlig debatt och i det dagliga arbetet i bokbranschen stöter man ofta på författare som av olika anledningar är missnöjda med sina förlag. Ändå har förlagens existens varit en självklarhet i boksamhället sedan 1800-talet.

När jag efter tre år i förlagsvärlden bestämde mig för att ta upp studierna igen valde jag att skriva min masteruppsats i litteraturvetenskap om två rörelser under 1960- och 1970-talen: Författarförlaget och Författares bokmaskin. De drevs av författare som ville ge ut böcker utan en förläggares inblandning och jag tyckte att det var spännande att titta på uppfattningarna de hade om författarrollen, bokens roll i samhället, och de stora förlagens maktposition.

Att, som enskild författare eller som medlem i ett författarkollektiv, välja att ge ut sin egen bok ­– oavsett om det är till följd av refusering eller som en protesthandling mot förläggarnas makt ­­– kräver ideologi och praktik. Man behöver en föreställning om hur bokmarknaden borde se ut och om sin egen plats i den, men man möts också av en mängd praktiska omständigheter. Mötet däremellan kan bli väldigt intressant.

Under de kommande åren på forskarutbildningen ska jag fördjupa mig i olika kategorier av egenutgivare: etablerade författare och debutanter, politiskt motiverade såväl som politiskt ointresserade. Vilka strategier hade de, vilka möjligheter stod dem till buds, och vilka reaktioner möttes de av? Vilka grundläggande antaganden hade de om boken, författarskapet och förläggarrollen? Att studera egenutgivningens historia under nittonhundratalet väcker en rad teoretiska frågor, men erbjuder också fascinerande inblickar i förlagshistoria som jag hoppas kommer att kunna vara intressanta för många, nuvarande och framtida, bokbranscharbetare.

Inlägget är skrivet av gästbloggaren Molly Uhlmann Lindberg, nyantagen doktorand i Bokhistoria och tidigare student i Förlags- och bokmarknadskunskap

Att jobba med Class-Wiki i undervisningen

Sedan några år tillbaka har jag inför Class-Wiki som en metod för undervisning och examination. Uppgiften och metoden går ut på att studenterna tillsammans får bygga upp en gemensam kunskapsbas över kursens innehåll i takt med att de går kursen. Principen är att de genast vid kursstart ska börja fylla på Wikin med begrepp och problem de stöter på i kurslitteratur och föreläsningar. Med en deadline varje vecka fyller de sedan på och utökar databasen under kursens gång och vid kursens slut, när det oftast är dags för något slags tentaskrivning, har de en utförlig resurs som samlar centrala begrepp och diskussioner från kursen. En resurs som, beroende av hur väl de har tagit sig an uppgiften, kan bli användbar som ett stöd under tentaskrivandet.

En av finesserna med wikin är att det finns en diskussionssida till varje begrepp och att ett av veckouppdragen är att problematisera begreppen med hjälp av dessa. De tränar sig i att leta i kurslitteratur och komplettera den information de får där med andra källor, att beskriva och förstå företeelser och begrepp som kursen behandlar och i att problematisera och diskutera dem. Samtidigt är det en uppgift som tränar dem i att samarbeta och använda sig av kollektiv intelligens. Resultatet blir något betydligt mer än de enskilda delarna.

I år har jag lagt in denna metod i introduktionskursen för Förlags- och bokmarknadsstudenterna. Tillsammans bygger de upp en Wiki som handlar om den svenska bokmarknaden idag och igår, centrala begrepp och aktörer och de diskuterar företeelser som Big books (se bifogad bild), e-böcker och Wattpad. Som alla andra gånger jag har arbetat med metoden, gör det mig lycklig i mitt lärarhjärta att se listan av begrepp bli allt längre och ännu mer när jag går in på fliken ”Senaste ändringar” och inser att studenterna är inne i resursen och jobbar varje dag och inte bara på fredagar precis innan veckans satta deadline. Detta är ett bevis på att de håller sig sysselsatta med kursens innehåll även utanför den tid som är schemalagd och den tid det tar att läsa in litteraturen. 

Många studenter har kommenterat att det är en hjälp för dem själva när de måste formulera begrepp och problematisera dem på ett sätt som gör dem begripliga för andra. De uttrycker också att det underlättar att få ventilera kursinnehåll i ett forum där de inte känner sig iakttagna eller överdrivet prestationsinriktade, såsom de kan göra i en lektionssal. 

Sammanfattningsvis kan jag bara rekommendera fler att prova metoden. För den som är mer nyfiken har jag skrivit en artikel som finns tillgänglig här:

S. Kärrholm (2020): ”Class-Wiki som digital metod för undervisning och examination”, i Hege Markussen & Katarina Mårtensson, red., Levande närmiljöer. Proceedings från Humanistiska och teologiska fakulteternas pedagogiska inspirationskonferens 2018, Humanistiska och teologiska fakulteterna, Lunds universitet. Länk: https://books.lub.lu.se/catalog/view/67/71/1113

Välkommen till orangeriet!

Jag har alltid gillat tanken på ett orangeri och i smyg velat ha ett eget. Det är just nu lite svårt, eftersom jag bor i en hyreslägenhet utan balkong, men någon gång kanske. När jag försökte föreställa mig en rumslig metafor som skulle kunna fungera i rubriken till denna blogg landade jag vid orangeriet. Jag tänker mig att man i ett orangeri skulle kunna plantera tankar som får växa och att man också kan bara sitta i orangeriet för att stilla kontemplera sina tankar eller tillsammans med en vän och samtala i en stimulerande och vilsam miljö. Det är några av de saker som jag skulle vilja uppnå med detta bloggrum, som jag väljer att betrakta det som, och som ägnas åt ämnet Förlags- och bokmarknadskunskap men också vardagslivet för en akademiker. 

Att arbeta som lektor i Förlags- och bokmarknadskunskap kan emellanåt bli ensamt och lite kämpigt, av flera orsaker. Vi är inte många som är anställda på avdelningen och, även om Förlagsutbildningen går bra och har haft goda söktryckssiffror i många år, så finns det ingen tydlig ämnestillhörighet eftersom utbildningen inte är knuten till en forskningsdisciplin. Vi lär våra studenter att skriva kandidatuppsatser i ämnet Förlags- och bokmarknadskunskap och i det ingår att försöka skriva fram en disciplin för ämnet som studenternas uppsatser kan räknas in i. Företaget upprepas med varje kull studenter varje vår, men känns ibland lite absurt eftersom det sedan inte blir något tydligt resultat i form av forskningsinsatser av doktorander och framtida forskare. I bästa fall kan vi som lärare, som har en viss procent forskning i vår tjänst, med våra artiklar och andra bidrag bygga upp en antydan till ett fält – som sedan kan jämkas samman med de forskningsinsatser i andra ämnen som kan knytas till Förlags- och bokmarknad, samt till ett smalt internationellt forskningsfält som ibland går under namnet publishing studies.

En blogg skulle kunna fungera som en annan plats att konfrontera denna problematik ifrån. Genom att samla iakttagelser om verk som ges ut i fältet, till exempel, men också samla forskarinsatser från avdelningen och gäster skulle den kunna vara en plats där det forskningsämne studenterna ska bildas i formuleras och kommenteras på ett samlat sätt. Bloggen kan också bli ett sätt att synliggöra forskningen för en större publik. Detta så klart förutsatt att bloggen får en läsekrets också utanför institutionen.

Med detta virtuella ”orangeri” är tanken också att skruva ner tempot lite i den akademiska vardagen och hitta tid och rum för eftertanke. Det är min fulla övertygelse att både forskning och undervisning blir bättre av att den som sysslar med det har haft rum för eftertanke. Detta rum måste man ofta aktivt skapa åt sig själv. Det är ingen annan som gör det åt en. Härmed utropar jag därmed orangeriet som invigt. Må det bli ett virtuellt vilorum i den akademiska vardagslunken!

Foto av Brianna Martinez pu00e5 Pexels.com

Nordic Noir

Nordic Thrillers, Suspense, and Crime Fiction

litteratur och klass

En blogg om Förlags- och bokmarknadskunskap

Academia Made Easier

En blogg om Förlags- och bokmarknadskunskap

patter

research education, academic writing, public engagement, funding, other eccentricities.

Konsten att vara forskare - en blogg av David Larsson Heidenblad

En blogg om Förlags- och bokmarknadskunskap

Björn Lundberg

Skriv historia: om forskning och skrivande

Redaktörens anmärkningar från orangeriet

En blogg om Förlags- och bokmarknadskunskap