Att jobba med Class-Wiki i undervisningen

Sedan några år tillbaka har jag inför Class-Wiki som en metod för undervisning och examination. Uppgiften och metoden går ut på att studenterna tillsammans får bygga upp en gemensam kunskapsbas över kursens innehåll i takt med att de går kursen. Principen är att de genast vid kursstart ska börja fylla på Wikin med begrepp och problem de stöter på i kurslitteratur och föreläsningar. Med en deadline varje vecka fyller de sedan på och utökar databasen under kursens gång och vid kursens slut, när det oftast är dags för något slags tentaskrivning, har de en utförlig resurs som samlar centrala begrepp och diskussioner från kursen. En resurs som, beroende av hur väl de har tagit sig an uppgiften, kan bli användbar som ett stöd under tentaskrivandet.

En av finesserna med wikin är att det finns en diskussionssida till varje begrepp och att ett av veckouppdragen är att problematisera begreppen med hjälp av dessa. De tränar sig i att leta i kurslitteratur och komplettera den information de får där med andra källor, att beskriva och förstå företeelser och begrepp som kursen behandlar och i att problematisera och diskutera dem. Samtidigt är det en uppgift som tränar dem i att samarbeta och använda sig av kollektiv intelligens. Resultatet blir något betydligt mer än de enskilda delarna.

I år har jag lagt in denna metod i introduktionskursen för Förlags- och bokmarknadsstudenterna. Tillsammans bygger de upp en Wiki som handlar om den svenska bokmarknaden idag och igår, centrala begrepp och aktörer och de diskuterar företeelser som Big books (se bifogad bild), e-böcker och Wattpad. Som alla andra gånger jag har arbetat med metoden, gör det mig lycklig i mitt lärarhjärta att se listan av begrepp bli allt längre och ännu mer när jag går in på fliken ”Senaste ändringar” och inser att studenterna är inne i resursen och jobbar varje dag och inte bara på fredagar precis innan veckans satta deadline. Detta är ett bevis på att de håller sig sysselsatta med kursens innehåll även utanför den tid som är schemalagd och den tid det tar att läsa in litteraturen. 

Många studenter har kommenterat att det är en hjälp för dem själva när de måste formulera begrepp och problematisera dem på ett sätt som gör dem begripliga för andra. De uttrycker också att det underlättar att få ventilera kursinnehåll i ett forum där de inte känner sig iakttagna eller överdrivet prestationsinriktade, såsom de kan göra i en lektionssal. 

Sammanfattningsvis kan jag bara rekommendera fler att prova metoden. För den som är mer nyfiken har jag skrivit en artikel som finns tillgänglig här:

S. Kärrholm (2020): ”Class-Wiki som digital metod för undervisning och examination”, i Hege Markussen & Katarina Mårtensson, red., Levande närmiljöer. Proceedings från Humanistiska och teologiska fakulteternas pedagogiska inspirationskonferens 2018, Humanistiska och teologiska fakulteterna, Lunds universitet. Länk: https://books.lub.lu.se/catalog/view/67/71/1113

Har litteraturen förändrats?

I samband med agentverksamheternas starka frammarsch på svensk mark vid 2000-talets första decennier har debattvindarna i bokbranschen blåst kring frågan om litteraturen är på väg att förändras till någonting annat än den varit. Är litteraturen på väg att bli en slimmad industri, där endast populära genrer och bästsäljande författarskap premieras på bekostnad av den smala litteraturen och den som befinner sig mer i mittfåran? Strömmade ljudböcker har ändrat på branschens betalningsmodeller och de som upplever sig vara mest förfördelade är författarna. I DN samlades nyligen intervjuer av ett flertal författare som fick uttala sig om hur ljudbokens dominans på dagens marknad driver fram nya tänkesätt kring litteratur och på sikt kan förändra litteraturen. (Kristofer Ahlström: ”Svenska författare: Så slår ljudboksboomen mot litteraturen”, 14/1 2022:https://www.dn.se/kultur/svenska-forfattare-sa-slar-ljudboksrevolutionen-mot-litteraturen/) De flesta tycks överens om att denna förändring är en förändring till det sämre.

Detta att oroa sig för den bästsäljande litteraturens tendens att ta all uppmärksamhet i anspråk hos branschfolk och i marknadsföring är inte nytt. Men, som ringades in i Tove Lefflers artikel ”Game of Rights” i Svensk Bokhandel 2017, har agenturernas uppkomst och allt större betydelse på marknaden fått skillnaden mellan de storsäljande verken och de som inte går att marknadsföra som kommande projekt att tas över av Netflix, Viaplay eller HBO att framstå allt tydligare. Ljudboksmarknaden är ytterligare en sådan möjlig potentiell ökning av vinstfaktorn. Samtidigt bör man betänka att dessa bonuseffekter i branschen för vissa, utvalda författarskap kan betraktas som just bonuseffekter. Utöver det de säljer som böcker finns potentialen att också håva in en massa pengar på ett manus för Netflix eller en ljudboksproduktion. 

Problemet ligger snarare hos den delen av branschen, ofta agenturerna men kanske även ljudboksproducenter och en del förläggare, som vill utnyttja möjligheterna att tjäna pengar mer storskaligt genom att driva fram författarskap och böcker som från början är tänkta som de perfekta alstren för så kallade ”Crossmedia transfers”. Här talar vi om en industri och att det är en ny slags litteraturform som föds, eller åtminstone en som får frodas mer fritt än andra. En anledning till oro kan då från författarsynpunkt vara att konkurrensen mot läsningen av just deras bok nu kommer inte bara från andra medier och från de bästsäljande genrerna utan från den nya litteraturformen i sig. Kanske upplever många nya författare idag att det handlar om att anpassa sig eller dö.

Som Torbjörn Flygt påpekar i DNs artikel finns det dock en ljuspunkt även för den lite svårare litteraturen som inte vill anpassa sig till de nya kraven, för även äldre titlar kan plötsligt börja sälja i digitalt format på ett sätt som inte motsvaras av försäljningen av deras fysiska utgåvor, som sedan länge har försvunnit från marknaden. Istället för att låna en av Flygts eller Sigrid Combüchens äldre titlar via biblioteket kanske dagens läsare väljer att lyssna på dem som ljudbok. Kanske kan strömningstjänsterna ses som en ersättning för eller ett komplement till biblioteksersättning?

Frågan i rubriken är så stor att det förmodligen kommer att finnas anledning att återkomma till den. För detta inlägg har inspiration hämtats från kurslitteraturen till en föreläsning om ”Agentverksamhet och bästsäljare” som jag höll nyligen för förlagsstudenterna:

Karl Berglund (2014), ”A turn to the rights. The advent and impact of Swedish literary agents”, i Jon Helgason, Sara Kärrholm och Ann Steiner, red., Hype. Bestsellers and Literary Culture, Lund: Nordic Academic Press.

Tove Leffler (2017), ”Game of Rights”, i Svensk Bokhandel nr 15 2017.

Samt artikeln i DN:

Kristofer Ahlström: ”Svenska författare: Så slår ljudboksboomen mot litteraturen”, 14/1 2022. 

Själv lyssnar jag just nu på Kjell Westös Drakarna över Helsingfors. Kanske inte den mest nedladdade ljudboken enligt resonemangen ovan, men definitivt värd att lyssna på.
Nordic Noir

Nordic Thrillers, Suspense, and Crime Fiction

litteratur och klass

En blogg om Förlags- och bokmarknadskunskap

Academia Made Easier

En blogg om Förlags- och bokmarknadskunskap

patter

research education, academic writing, public engagement, funding, other eccentricities.

Konsten att vara forskare - en blogg av David Larsson Heidenblad

En blogg om Förlags- och bokmarknadskunskap

Björn Lundberg

Skriv historia: om forskning och skrivande

Redaktörens anmärkningar från orangeriet

En blogg om Förlags- och bokmarknadskunskap