Arbete och forskning

Många som har läst utbildningen i förlags- och bokmarknadskunskap kanske förknippar bokhistoria med den korta kursen man läser på vårterminen och som sedan faller lite i glömska när praktik och jobbsökande väl börjar. Men bokhistoria är också ett ämne där det bedrivs forskning om allt från tidiga handskrifter till modern förlagshistoria. Jag har precis börjat som doktorand i bokhistoria, och mitt projekt handlar om egenutgivare i Sverige under mitten och slutet av 1900-talet. Det är ett ämne som jag visserligen var intresserad när jag läste litteraturvetenskap, men som jag aldrig skulle kommit på att forska om jag inte hade läst förlagskunskap och arbetat som förlagsredaktör.

2016 läste jag färdigt förlagsutbildningen och fick ett jobb på ett nystartat förlag som var en del av en större mediekoncern. Vid den här tidpunkten låg förlagets fokus på att digitalisera backlist för att fylla på digitala kanaler, som streamingtjänster och folkbibliotekens e-boksplattformar, med innehåll. Jag började min anställning med att ägna mycket tid åt att förklara för författare att vi ville ge ut deras böcker, som ibland inte hade varit i tryck på flera decennier, som e-bok – ett format som de flesta aldrig hade hört talas om.

Två saker slog mig. För det första blev jag överraskad över hur glada författarna blev när jag hörde av mig. Även författare med en lång karriär bakom sig uttryckte att de kände sig smickrade av att bli kontaktade av ett förlag, trots att det var ett i Sverige helt okänt förlag. För det andra: att jobba med digitala format tvingade mig också att reflektera över vad jag, som företrädare för ett förlag, egentligen erbjöd författaren. Vilken fördel fick de av att ge ut en e-bok hos ett förlag jämfört med att till exempel lägga upp sina texter på en blogg? Jag erbjöd inte heller några större redaktionella insatser – det rörde sig ju om verk som en gång i tiden redan hade blivit utgivna.

Att förlag är beroende av att knyta till sig författare är självklart för de flesta. Om författarna inte skriver böcker finns det ju inget för förlaget att ge ut. Men författarnas behov av, och attityd till, förlaget är desto mer motsägelsefull. Både när man läser offentlig debatt och i det dagliga arbetet i bokbranschen stöter man ofta på författare som av olika anledningar är missnöjda med sina förlag. Ändå har förlagens existens varit en självklarhet i boksamhället sedan 1800-talet.

När jag efter tre år i förlagsvärlden bestämde mig för att ta upp studierna igen valde jag att skriva min masteruppsats i litteraturvetenskap om två rörelser under 1960- och 1970-talen: Författarförlaget och Författares bokmaskin. De drevs av författare som ville ge ut böcker utan en förläggares inblandning och jag tyckte att det var spännande att titta på uppfattningarna de hade om författarrollen, bokens roll i samhället, och de stora förlagens maktposition.

Att, som enskild författare eller som medlem i ett författarkollektiv, välja att ge ut sin egen bok ­– oavsett om det är till följd av refusering eller som en protesthandling mot förläggarnas makt ­­– kräver ideologi och praktik. Man behöver en föreställning om hur bokmarknaden borde se ut och om sin egen plats i den, men man möts också av en mängd praktiska omständigheter. Mötet däremellan kan bli väldigt intressant.

Under de kommande åren på forskarutbildningen ska jag fördjupa mig i olika kategorier av egenutgivare: etablerade författare och debutanter, politiskt motiverade såväl som politiskt ointresserade. Vilka strategier hade de, vilka möjligheter stod dem till buds, och vilka reaktioner möttes de av? Vilka grundläggande antaganden hade de om boken, författarskapet och förläggarrollen? Att studera egenutgivningens historia under nittonhundratalet väcker en rad teoretiska frågor, men erbjuder också fascinerande inblickar i förlagshistoria som jag hoppas kommer att kunna vara intressanta för många, nuvarande och framtida, bokbranscharbetare.

Inlägget är skrivet av gästbloggaren Molly Uhlmann Lindberg, nyantagen doktorand i Bokhistoria och tidigare student i Förlags- och bokmarknadskunskap

Ny på Bokmässan

I sidste uge var jeg på Bokmässan i Göteborg for første gang. Siden jeg flyttede mit arbejdsliv til Sverige i 2020 og efterfølgende begyndte at undervise på Förlags- och Bokmarknadskunskap begyndte jeg at høre mere og mere om Bokmässan. ”Vi ses vel i Göteborg til september”, sagde folk, og jeg følte mig meget dansk i min uvidenhed om en begivenhed, som tydeligvis havde selvklar status i den svenske bogverden. Siden da har der været pandemi og Bokmässan har været mere eller mindre lukket ned, eller forflyttet til den virtuelle sfære i de seneste to år. Derfor havde jeg i 2022 endnu ikke haft fornøjelsen af den ultimative svenske ”forlagsoplevelse”.

Desto større var mine forventninger, da jeg tog toget til Göteborg i slutningen af september, dels for at deltage i en samtale i Lunds Universitets stand på messen om min egen nye bog om bogserier, og dels fordi et besøg på messen indgår i forlagsuddannelsen, og er obligatorisk for mine studerende. Efterfølgende har jeg her forsøgt at samle mine tanker om dén oplevelse, på venlig opfordring og med ambitionen at komme nærmere, hvad bogmessen egentlig er.

De første timer jeg var på messen, gik jeg bare rundt på messegulvet og så på bøger og mennesker. Måske var det ikke så overraskende at de var de to ting som fyldte mest – det er trods alt det en bogmesse er: forlagsfolk, forfattere, læsere, der samles i samtaler og andet mingel omkring bøger. Men efter to år med pandemi og alt der deraf fulgte af virtuelle møder og ikke mindst et boom for streamingtjenester og digitale bøger, var det alligevel noget at bide mærke i: det fysiske nærvær af så mange mennesker, sammen, og omkring så mange bøger, fysiske bøger, i alskens genrer, former og formater.

I bogbranchen er digitaliseringen allestedsnærværende: en mørk trussel for visse, en lovende fremtid for andre, men den er der, og den fylder også meget både i forskningen og i undervisningen på forlagsuddannelsen. De digitale aktører var selvfølgelig også med på messen, både på seminarierne og på messegulvet. Lydbogstjenesten Storytel gjorde sig f.eks.  bemærket med en stor stand, midt på messegulvet, i logofarverne hvid og orange, og et større antal høretelefoner hængende ned fra loftet. TikTok var en anden, måske mere overraskende udstiller, hvis stand ligeledes skilte sig markant ud med ungt design i sort og hvidt og hipt personale i hættetrøjer med TikTok logo. Deres program bestod for en stor del af udenlandske forfattere, der deltog virtuelt, oftest kredsende omkring fænomenet Booktok. Både Storytel og TikTok er eksempel på, hvordan det digitale og nye, nye måder at tænke bøger og læsning og litteratur på, bogstavelig talt trænger sig ind på bogverdenens gamle territorier: ind på messegulvet. Men de var også undtagelser, der bekræftede reglen. Bogmessen er først og fremmest en fest for fysiske bøger og for samtalen, nærværende og live, omkring bøger, læsning og litteratur.

Messen udstiller bogen som vare, men formår også at forene det kommercielle og det kulturelle, bogsalg og litteraturformidling. Sidstnævnte perspektiv vidner om Bokmässans historie: oprindeligt en biblioteksmesse, med læsningen og formidlingen i centrum. Formidlingsdimensionen understreges med det imponerende seminarieprogram, med deltagelse af en lang række kulturpersonligheder, forfattere, forskere, m.fl., som samles i ideelt set dybdegående samtaler om alt fra bogomslag til politik. Ganske symbolsk foregår seminarierne på et andet niveau i bygningen, hævet over messegulvets menneskemylder og gode bogtilbud.

Temaet for årets Bokmässa var bl.a. Sydafrika, klimakrise og ”stemmer fra Ukraine” og fremtrådte tydeligt både i seminarieprogrammet og på messegulvet. Gennem temaerne tegnedes billedet af en bogverden, der langt fra isolerer sig fra resten af verden i en litterær boble, men derimod nærmer sig bøger, læsning og litteratur som indgang til diskussion om verdens aktuelle tilstand på godt og ondt.  Et fjerde tema om krimier, ”crimetime” sørgede for, at der var balance i tingene og også plads til den brede litteratur; til Camilla Läckberg såvel som Greta Thunberg.

Efter en enkelt dag på Bokmässan var denne messe-debutant ganske udmattet. I løbet af eftermiddagen mistede jeg fokus på bøgerne og det blev mere til snak og tilfældige møder med bekendte på messegulvet; en anden vigtig dimension af messeoplevelsen. Men trods udmattelsen i toget hjem til København var jeg glad for at jeg tog med: bogmessen i Göteborg blev en reminder om at selv efter to års pandemi og 30 år med digitalisering, og selv i krisetid, med inflation, krig og klimakrise – eller måske netop i de tider – kan mennesker stadig samles omkring bøger.

Så jeg håber på gensyn med messen og Göteborg næste år.

Inlägget är ett gästinlägg skrivet av Sara Tanderup Linkis.
Nordic Noir

Nordic Thrillers, Suspense, and Crime Fiction

litteratur och klass

En blogg om Förlags- och bokmarknadskunskap

Academia Made Easier

En blogg om Förlags- och bokmarknadskunskap

patter

research education, academic writing, public engagement, funding, other eccentricities.

Björn Lundberg

Skriv historia: om forskning och skrivande

Redaktörens anmärkningar från orangeriet

En blogg om Förlags- och bokmarknadskunskap