Bokmässan – Redaktörens anmärkningar från orangeriet

I sidste uge var jeg på Bokmässan i Göteborg for første gang. Siden jeg flyttede mit arbejdsliv til Sverige i 2020 og efterfølgende begyndte at undervise på Förlags- och Bokmarknadskunskap begyndte jeg at høre mere og mere om Bokmässan. ”Vi ses vel i Göteborg til september”, sagde folk, og jeg følte mig meget dansk i min uvidenhed om en begivenhed, som tydeligvis havde selvklar status i den svenske bogverden. Siden da har der været pandemi og Bokmässan har været mere eller mindre lukket ned, eller forflyttet til den virtuelle sfære i de seneste to år. Derfor havde jeg i 2022 endnu ikke haft fornøjelsen af den ultimative svenske ”forlagsoplevelse”.

Desto større var mine forventninger, da jeg tog toget til Göteborg i slutningen af september, dels for at deltage i en samtale i Lunds Universitets stand på messen om min egen nye bog om bogserier, og dels fordi et besøg på messen indgår i forlagsuddannelsen, og er obligatorisk for mine studerende. Efterfølgende har jeg her forsøgt at samle mine tanker om dén oplevelse, på venlig opfordring og med ambitionen at komme nærmere, hvad bogmessen egentlig er.

De første timer jeg var på messen, gik jeg bare rundt på messegulvet og så på bøger og mennesker. Måske var det ikke så overraskende at de var de to ting som fyldte mest – det er trods alt det en bogmesse er: forlagsfolk, forfattere, læsere, der samles i samtaler og andet mingel omkring bøger. Men efter to år med pandemi og alt der deraf fulgte af virtuelle møder og ikke mindst et boom for streamingtjenester og digitale bøger, var det alligevel noget at bide mærke i: det fysiske nærvær af så mange mennesker, sammen, og omkring så mange bøger, fysiske bøger, i alskens genrer, former og formater.

I bogbranchen er digitaliseringen allestedsnærværende: en mørk trussel for visse, en lovende fremtid for andre, men den er der, og den fylder også meget både i forskningen og i undervisningen på forlagsuddannelsen. De digitale aktører var selvfølgelig også med på messen, både på seminarierne og på messegulvet. Lydbogstjenesten Storytel gjorde sig f.eks. bemærket med en stor stand, midt på messegulvet, i logofarverne hvid og orange, og et større antal høretelefoner hængende ned fra loftet. TikTok var en anden, måske mere overraskende udstiller, hvis stand ligeledes skilte sig markant ud med ungt design i sort og hvidt og hipt personale i hættetrøjer med TikTok logo. Deres program bestod for en stor del af udenlandske forfattere, der deltog virtuelt, oftest kredsende omkring fænomenet Booktok. Både Storytel og TikTok er eksempel på, hvordan det digitale og nye, nye måder at tænke bøger og læsning og litteratur på, bogstavelig talt trænger sig ind på bogverdenens gamle territorier: ind på messegulvet. Men de var også undtagelser, der bekræftede reglen. Bogmessen er først og fremmest en fest for fysiske bøger og for samtalen, nærværende og live, omkring bøger, læsning og litteratur.

Messen udstiller bogen som vare, men formår også at forene det kommercielle og det kulturelle, bogsalg og litteraturformidling. Sidstnævnte perspektiv vidner om Bokmässans historie: oprindeligt en biblioteksmesse, med læsningen og formidlingen i centrum. Formidlingsdimensionen understreges med det imponerende seminarieprogram, med deltagelse af en lang række kulturpersonligheder, forfattere, forskere, m.fl., som samles i ideelt set dybdegående samtaler om alt fra bogomslag til politik. Ganske symbolsk foregår seminarierne på et andet niveau i bygningen, hævet over messegulvets menneskemylder og gode bogtilbud.

Temaet for årets Bokmässa var bl.a. Sydafrika, klimakrise og ”stemmer fra Ukraine” og fremtrådte tydeligt både i seminarieprogrammet og på messegulvet. Gennem temaerne tegnedes billedet af en bogverden, der langt fra isolerer sig fra resten af verden i en litterær boble, men derimod nærmer sig bøger, læsning og litteratur som indgang til diskussion om verdens aktuelle tilstand på godt og ondt. Et fjerde tema om krimier, ”crimetime” sørgede for, at der var balance i tingene og også plads til den brede litteratur; til Camilla Läckberg såvel som Greta Thunberg.

Efter en enkelt dag på Bokmässan var denne messe-debutant ganske udmattet. I løbet af eftermiddagen mistede jeg fokus på bøgerne og det blev mere til snak og tilfældige møder med bekendte på messegulvet; en anden vigtig dimension af messeoplevelsen. Men trods udmattelsen i toget hjem til København var jeg glad for at jeg tog med: bogmessen i Göteborg blev en reminder om at selv efter to års pandemi og 30 år med digitalisering, og selv i krisetid, med inflation, krig og klimakrise – eller måske netop i de tider – kan mennesker stadig samles omkring bøger.

Så jeg håber på gensyn med messen og Göteborg næste år.

Inlägget är ett gästinlägg skrivet av Sara Tanderup Linkis.

Sedan Covid-19s intrång i sakernas tillstånd har Bokmässan i Göteborg tvingats att förläggas helt och hållet (under 2020) och delvis (under 2021) digitalt. Istället för köpfest av böcker för det bokälskande folket har det fått handla om att följa boksamtal på skärmen. Under 2020 blev det ett slags förlängda sittningar framför boksamtal i tv-soffan fast framför datorskärmen. Naturligtvis var detta en radikal försämring av upplevelsen och det var svårt att ens kalla det för en bokmässa, som brukar gå ut på att trängas på samma golv med författare och annat branschfolk.

Bokmässan tjänar förstås olika syften för olika människor. En vanlig bokläsare kanske främst lockas av själva manifestationen att så många böcker, förlag, författare och erbjudanden samlas på samma plats. En annan viktig del är själva mötet med författarna, att få komma nära sina idoler och kanske samla några selfies och autografer. Upplevelsen av litteratur en masse, så att säga, något att låta sig slukas upp av under en intensiv dag eller en helg tror jag är viktig. För bibliotekarier, lärare och andra kan seminariedelen vara intressant, men det är fortfarande den i kombination med allt det andra som lockar. För författarna och förläggarna är det mötena med annat branschfolk men också med läsarna som står i centrum. Inget av detta gör sig särskilt väl i det digitala rummet. Även om en digital del med exempelvis sociala medier och interaktivitet kan läggas till Bokmässan och på så sätt tillföra något, är det svårare att låta det digitala vara det enda som erbjuds.

För våra studenter har mässan varit ett sätt att bekanta sig närmare med förlagen som skulle kunna bli deras framtida praktik- och till och med arbetsplatser. Det är en ovärderlig möjlighet till kontakt med branschen och också ett sätt att fördjupa sin förståelse för hur branschen fungerar, särskilt med tanke på hur viktig Bokmässan är för många aktörer. I år får de istället ett tröstpris: ett val mellan en biljett till Bokmässan Play eller en biljett till den danska mässan Bogforum som är på plats i Köpenhamn i november.

I år har Bokmässan nämligen satsat på en hybridvariant – det erbjuds vissa seminarium på plats i Gothia Towers i Göteborg, men med begränsat antal platser. Man kan också välja att, precis som förra året, ta del av mässan helt digitalt för en billigare biljett. Många av förlagen har i år valt att inte delta på plats och troligtvis kommer även många bland publiken välja att inte åka till Göteborg eftersom utbudet där är så pass begränsat jämfört med andra år. Man kan bara beklaga att mässan ligger precis dagarna före det stora öppnandet av samhället efter tidigare restriktioner, men även om den legat senare hade beskedet kommit för sent för att kunna planera mässan i tid. Som kompensation för förlusten av Bokmässan som köpfest erbjuds nu istället en rad ”deals” via Bokmässans digitala handel, men bilden överst på sidan som visar en besökare med en tygpåse och bokinköp under armen och en kaffemugg i andra handen skapar bara en ännu starkare känsla av att den fysiska upplevelsen är den bästa. Men kanske är det också den viktigaste uppgiften för Bokmässan just nu: att upprätthålla kundernas längtan efter ”the real deal”, så att de kommer tillbaka 2022.

Etikett: Bokmässan

Ny på Bokmässan

Bokmässans digitalisering