Sara – Redaktörens anmärkningar från orangeriet

Forskningsmånad i Newcastle

Under november månad har jag vistats i Newcastle för en forskningsmånad som jag tänkte berätta om här. Kanske finns det fler som kan inspireras till att åka iväg någonstans och för andra kan det vara roligt att få en inblick i vad som kan ingå i forskarvärlden. En forskningsmånad är lite lyxigt för en akademiker och lite bökigt att få till, både att få tag i resurserna och på grund av man oftast har en massa andra arbetsuppgifter och ansvar. Men, det är helt klart värt det. Jag sökte och fick medel för min resa. Sedan kontaktade jag en kollega, med liknande intressen som mig (Lucy Pearson), som hjälpte mig att ordna en gästvistelse vid Newcastle University. Det ska också sägas att det från början var tack vare att en kollega och vän till mig tipsade mig om att jag kunde ha nytta av att resa dit.

Newcastle är en vacker stad med många gamla byggnader, en hamn med flera broar – varav den kändaste är Tyne bridge – och ligger nära kusten i nordöstra delen av Storbritannien. Många kanske känner igen miljön från TV-serien Vera, den klassiska brittiska deckarserien där den excentriska kriminalkommissarien Vera använder tilltalet ”pet” åt alla och envar. Universitet är, liksom i Lund, en blandning av gamla, klassiska universitetsbyggnader – några med air av Harry Potters Hogwarth – något nyare byggnader (exempelvis 1960-tal), och moderna byggnader med inomhusmiljön styrda av den nyaste (eller den för ett tag sedan nyaste) tekniken. Det rådde brist på arbetsplatser åt gästforskare, så jag har spenderat min arbetstid antingen i The Robinson Library eller hemma, i mitt rum bara några meter därifrån. Delar av tiden har jag även suttit på arkivet Seven stories, inhuserat på stadsbiblioteket.

Under vistelsen har jag haft ett studentrumsliknande boende i ett hus där jag delade allmänna ytor som badrum och kök med sju andra personer från olika delar av världen. Det har nästan upplevts som en återgång till min studenttid, även om jag aldrig bodde riktigt så under den tiden. Jag har haft min egen lilla hylla i kylskåpet och lagat pastarätter som räckte i flera dagar. Mina huskamrater har bjudit på italiensk och mexikansk matlagning.

En forskningsmånad utomlands för med sig många fördelar ur forskningssynpunkt. Jag har haft möjlighet att besöka Seven stories-arkivet och tittat på unika handlingar om vad det inneburit att vara barnboksförläggare i Storbritannien – framför allt på 60- och 70-talen – genom att studera Kay Webb-samlingen och Aidan Chambers-samlingen. Även om den period jag forskar om i vanliga sammanhang är 1940-talet finns det flera intressanta beröringspunkter mellan det förlag jag undersöker (Svensk Läraretidnings förlag) och de engelska förläggarnas kontexter och erfarenheter. 1960–1970-talet var i Storbritannien en blomstrande tid för ungdomslitteratur. Både Webb och Chambers var förläggare som vinnlade sig om att ge ut ungdomsböcker som skulle spegla ungdomars intressen, deras vardagliga problem och samtidigt vara kvalitativt högtstående litteratur. Dessa saker var också vägledande för Svensk Läraretidnings förlag på 1940-talet.

Arkivlådor i Seven stories-archive, på The Public Library i Newcastle.

De flesta dagarna har jag kunnat jobba koncentrerat med en artikel på engelska om nämnda förlag och hunnit komma en bit på väg, även om jag är långt ifrån färdig. Därtill har jag nätverkat med en liten grupp barnlitteraturforskare här på Newcastle university, ledd av Emily Murphy. Gruppen samlas med sina doktorander i ämnet en gång i veckan och jag har fått delta i deras samtal och också presenterat min egen forskning för dem. Särskilt nyttigt har det varit att få deras feedback på vilka vinklar av mitt projekt som är av ett stort intresse även för dem, trots att det handlar om ett svenskt förlag under 1940-talet. Det visade sig finnas flera aspekter än vad jag själv hade kunnat föreställa mig. Detta kommer i sin tur att påverka hur jag väljer att lägga upp och formulera min artikel och kanske inspirera till fler.

En av de bästa delarna med att resa bort är också att komma hem och ha med sig nya perspektiv och kanske även lite större distans till sin egen forskning. Att ha upplevt något liknande vardagsförhållanden på annan plats och i ett annat land ger också nya perspektiv på vardagen därhemma och, i bästa fall, att man uppskattar den lite mera när man kommer hem.

Utsikt över Robinson Library från mitt rum på universitetsområdet.

Tidskriften Märgen – ett pedagogiskt projekt

På årets bokmässa presenterade våra studenter, tillsammans med studenter från Författarskolan, tidskriften Märgen, som de gjort tillsammans. Studenterna står för såväl innehåll som formgivning och publicering. I ett panelsamtal på Skriva-scenen på bokmässan beskrev huvudredaktörerna, Kristina Cekanovic och Viola Duvander, att de lärt sig mycket av projektet och också hittat nya vänner på vägen. Tidigt i processen samlade huvudredaktörerna ihop en redaktion och skapade flera utskott som tillsammans har arbetat hårt för att få till slutprodukten. Märgen lanserades på bokmässan i torsdags och en releasefest går av stapeln ikväll på Frank i Malmö.

Projektet kom till i ett samarbete mellan lärarna på Förlags- och bokmarknadskunskap och Författarskolan och är finansierat av HT-fakulteterna vid Lunds universitet. Tanken var att våra studenter skulle få nätverka med varandra och få ett utbyte av varandras lärdomar från respektive utbildning. Dessutom skulle projektet fördjupa de kunskaper de förvärvat under sina studier och samtidigt realiseras framför deras ögon i ett konkret resultat. Vi lärare förvånades över hur snabbt studenterna tog över processen med tidskriftsarbetet och gjorde det till deras eget från ax till limpa. Pilotprojektets utfall blev oväntat bra och vi kommer troligtvis att fortsätta med något liknande framöver.

När jag berättat om tidskriften för utomstående har jag någon gång mötts av skepsis över företaget att satsa på en fysisk tidskrift, men faktum är att våra studenter är några av de människor som fortfarande värderar den fysiska produkten. Det kan ofta vara den som hägrar i slutet av såväl en utbildning i författarskap som en i att arbeta med förlag. En ambition är dock att tidskriften också ska finnas digitalt tillgänglig, så småningom.

Viola och Kristina framhävde även att en viktig del av arbetet med tidskriften var samtalet och samarbetet kring de enskilda texterna. Det var viktigt att skribenterna redan tidigt insåg att de texter de skickade in var grundtexter som skulle bearbetas redaktionellt. Redaktörerna tog på sig en aktiv roll att tillsammans med författarna få fram det bästa av texternas potential. Särskilt värdefullt var det att alla roller innehades av personer på en jämställd nivå, i den bemärkelsen att de alla var studenter och ingen hade mer makt än någon annan. Även om detta förhållande sällan brukar vara fallet när en skribent närmar sig ett ”riktigt” förlag eller en kulturtidskrift, är det en inspirerande och värdefull erfarenhet. Det har säkert varit en positiv utgångspunkt för studenternas lärande genom projektet. Vi hoppas på flera nummer av Märgen!

På bilden syns från vänster till höger Carola Mikaelsson och Anna Clara Törnqvist (lärare på Författarskolan), Viola Duvander och Kristina Cekanovic.

Omslag till Märgen nr 1.

Deckarförfattare som bokmarknadens entreprenörer?

Häromdagen diskuterade vi under en föreläsning på förlagsutbildningen litterära agenturer och hur deras verksamhet i Sverige är starkt förknippad med deckargenrens framgångar (Berglund 2014). Sedan 2000-talets första decennium har de litterära agenternas roll på den svenska bokmarknaden vuxit fram och tagit allt större plats.

Karl Berglund har visat att detta har tydliga samband med framväxten av det så kallade svenska deckarundret. I och med de svenska deckarförfattarnas allt större framgångar på en internationell marknad har behovet av agenturer förstärkts och samtidigt har agenturerna bidragit till att förstärka framgångarna. En konsekvens har även blivit att, när agentverksamheten väl tagit fart och börjat blomstra, finns den på plats för att föra fram även författare som skriver i andra litterära genrer. Därmed har deckarförfattarnas framgångar banat väg för att också andra författare ska lyckas utomlands.

I projektet Brott lönar sig. Kriminallitteraturförfattaren som föregångare på den svenska bokmarknaden har jag, tillsammans med min kollega, Carina Sjöholm, tagit fasta på denna utveckling. Vi menar att deckarförfattarna – på grund av att de befinner sig så att säga i framkant på bokmarknaden – får rollen som föregångare genom att de ofta blir de första att hantera nya utmaningar. Ett exempel är att hantera sociala medier på ett sätt som tillmötesgår såväl inhemska som internationella publiker, ett annat är konkurrensen med andra i kriminallitteraturens idag stora fält på marknaden. Det blir allt viktigare att göra och hålla sig synlig och många deckarförfattare utvecklar kreativa lösningar för att göra det.

Men, även om fältet innehåller mycket konkurrens, visar våra observationer att deckarförfattarna också fungerar som en ”community of practice” (Wenger 1998). De nätverkar med varandra, hjälper och stöttar varandra och deltar i ett gemensamt identitetsbygge som centreras kring vad det innebär att vara deckarförfattare. Denna del av deras författarskap är även en del av det de säljer till sina läsare: drömmen om att vara deckarförfattare.

Referenser:

Karl Berglund: ”A turn to the rights. The advent and impact of Swedish literary agents” (i Jon Helgason, Sara Kärrholm och Ann Steiner, red. Hype. Bestsellers and literary culture, 2014, s. 67–88).

Sara Kärrholm och Carina Sjöholm: ”Crime writing and social marketing as creative work” (i Erika Andersson Cederholm, Katja Lindqvist, Ida de Wit Sandström och Philip Warkander, red. Creative work. Conditions, contexts and practices, 2024). Länk: https://www.taylorfrancis.com/chapters/oa-edit/10.4324/9781003402688-12/crime-writing-social-marketing-creative-work-sara-k%C3%A4rrholm-carina-sj%C3%B6holm?context=ubx&refId=445947aa-3582-405f-ad0c-7febea3eaaf3

Gästforskare i förlags- och bokmarknadskunskap med fokus på läsning

Under november månad kommer Julia Pennlert, till vardags universitetslektor på Bibliotekshögskolan i Borås vara gästforskare hos oss på förlags-och bokmarknad. Hon är litteraturvetare med intresse för den digitala teknikens påverkan på läsning, litteratur och bokbransch!

Hallå, Julia Pennlert vem är du och vad kommer du göra hos oss?

Jag kommer under min vistelse i Lund att medverka vid seminarium och föreläsa för studenterna som läser på andra terminen i förlags – och bokmarknad! Förra veckan pratade jag lite om litteratursociologi för studenterna och den här veckan ska jag i stället fokusera på läsningens roll i samtiden. Förutom det, så har jag även presenterat ett bokprojekt som jag arbetar med för forskarna på institutionen, som har arbetstiteln ”Läsandets landskap” som så småningom ska bli en populärvetenskaplig bok i ämnet.

Ett bokprojekt – det låter spännande! Varför behövs en bok om läsning nu?

Det började med att jag skickade in en ansökan till Natur & Kultur och beviljades deras arbetsstipendium i mitten av hösten, och för att svara på din fråga så finns det flera anledningar till att jag vill skriva en sådan bok just nu. För det första så är det tydligt att läsning på olika sätt är ett hett ämne i den offentliga mediala debatten och med jämna mellanrum diskuteras läsningens roll och position i samhället i dagspress, i form av upprop, uppmaningar eller debattartiklar. Samtidigt tycks det som om debattörerna pratar om lite olika saker och ibland blandar ihop korten. I diskussionerna är det både läsförmåga och läskunnighet som lyfts upp samtidigt som skönlitteraturens relation till den digitala tekniken också betonas – där just den skönlitterära läsningen ställs i kontrast mot digitala medier och digital teknik. När det kommer till läsforskning så är det också ett spännande fält att befinna sig i eftersom det också befolkas av vetenskapliga områden och discipliner, institutioner och aktörer som har olika bild av vad det är som bör främjas – och vad läsningen ska leda till. Det är just detta som jag vill fördjupa mig i för att nyansera och förstå var läsningen befinner sig idag, vad som läggs i begreppet och hur läsning i dagens mediesamhälle faktiskt kan gå till.

11 september

Sedan den 11 september 2001 förknippar de flesta datumet med terrorattackerna mot Twin Towers i USA. Men redan innan dess hade datumet en mörk historisk skugga för många, eftersom det också är det datum då militärkuppen i Chile genomfördes år 1973. I år är det femtio år sedan den händelsen, vilket uppmärksammas på många sätt med evenemang, konserter och utställningar. Över en miljon chilenare flydde från sitt land och hamnade utspridda runtom i världen. En stor grupp chilenska flyktingar bosatte sig i Sverige och många kulturarbetare – inte minst författare – engagerade sig stort i Chile och chilensk kultur under 1970-talet. Detta engagemang har beskrivits på ett bra sätt av historikern Charlotte Tornbjer i antologin 1973. En träff med tidsandan (red. Marie Cronqvist, Lina Sturfelt & Martin Wiklund, 2008)

Min egen historia har också påverkats stort av militärkuppen i Chile genom att min mamma träffade och så småningom gifte sig med Julio, en chilensk flykting och musiker som kom till Sverige 1975. Han har, med sin musik och sina många berättelser, påverkat min uppväxt och min syn på litteraturens och kulturens kraft. Som musiker fick han ofta uppdrag att spela med sitt band Somos i olika sammanhang och de repeterade sina låtar i vardagsrummet därhemma, låtar som blev en del av min uppväxt. Vid middagsbordet berättade han otroliga historier om sin uppväxt och sitt liv i ett land så långt borta att jag hade svårt att föreställa mig det.

Det var först när jag som 14-åring läste en bok, Joan Jaras biografiska skildring av Victor Jara, och samtidigt var på min andra resa till Chile med familjen, som jag började sätta samman berättelserna och det jag nu läste och såg runtomkring mig till en sammanhängande bild. Luckorna började fyllas i, jag kunde sätta mig in i Julios berättelser på ett nytt sätt. I boken jag läste nämndes Julio vid namn och en del av hans musikaliska historia (som jag fått berättat för mig från ett annat håll) lyftes fram. Det blev nästan en magisk upplevelse att se hur det fantastiska kunde vara helt verkligt.

Joan Jaras bok om sin man, Victor Jara, *En sång för livet* (1985), i svensk översättning av Maria Ekman.

Victor Jara avrättades på en fotbollsarena i Santiago de Chile och hans musik är ett exempel på den chilenska musikrörelsen Nueva canción, som idag fått ett uppsving i Latinamerika (se P2 dokumentären som länkas till nedan). Bara häromdagen dömdes två av de militärer som mördat Jara till 25 års fängelse vardera – femtio år efter händelsen. En av dem hängde sig. Den historiska händelsens svallvågor fortsätter än.

Detta tar jag nu upp som en utgångspunkt för att prata om musikens, litteraturens och andra kulturella yttringars kraft. Att se hur chilensk kultur idag har blivit en integrerad del av den svenska kulturen genom de evenemang som skapas för att minnas den 11 september är också en påminnelse om hur ett möte mellan olika kulturer kan leda till något positivt, både på kort och lång sikt. I dessa tider känns det särskilt viktigt att lyfta fram goda berättelser på det området.

Nedan listas länkar till ett antal av de evenemang som ges med anledning av 50-årsminnet av militärkuppen i Chile, samt några andra referenser av intresse med kort beskrivning av vad de innehåller.

Omslagsbilden för detta inlägg visar Julio Numhauser och Francisco Ibarra i gruppen Somos.

Länkar till evenemang:

Länk till filmvisning av Breaking social och tillhörande evenemang med regissören, Mikael Wiehe och Tania Naranjo:

https://www.filmstaden.se/film/NCG270502/breaking-social-med-regissor-mikael-wiehe-och-tania-naranjo?fbclid=IwAR2Wqng99T5GmrsRUQXtkZ2B1HwxKMwZ43oerdrVVucrRlU-ev1b6EXURdk

Poster om utställning i Stadshallen i Lund, 11 september:

Länk till konsert om Victor Jara i Göteborg:

https://goteborg.se/wps/portal/enhetssida/kulturhuset-bla-stallet/kalendarium/sondagsoppet?activityId=7e6962cf-dcf0-4d21-a547-e35c32db5ad0&uri=gbglnk%3A20221122092149484

Den 28 oktober hålls också en konsert ”1000 gitarrer för Victor Jara”, en hyllning till den chilenske musikern Victor Jara på Studiefrämjandet i Malmö.

Andra länkar för den intresserade:

En historisk artikel om det svenska engagemanget för Chile år 1973 som jag refererar till i texten:

Charlotte Tornbjer (2008): ”Moralisk chock och solidaritet. 1973 och det svenska engagemanget för Chile”. I antologin 1973. En träff med tidsandan, redigerad av Marie Cronqvist, Lina Sturfelt och Martin Wiklund, Nordic Academic Press: Lund.

Dokumentär i Sveriges Radio P2 om Victor Jara och protestsångerna. Julio Numhauser intervjuas bland annat i programmet:

https://sverigesradio.se/avsnitt/victor-jara-och-protestsangerna

Länk i Spotify till Cornelis Vreeswijks fantastiska album Rätten till ett eget liv (1978), där han sjunger Victor Jaras låtar på svenska:

Länk till Julios låt ”Todo Cambia”, i en nyinspelad version tillsammans med sonen Maciel Numhauser. Sången skrevs i Åkarp 1982, den användes som kampsång i Chile i samband med störtandet av diktatorn Pinochet och har spelats av hundratals artister runtom i världen: