Två förlagsforskare, Claire Squires, från University of Stirling, och Beth Driscoll, från University of Melbourne, har under senare år bedrivit forskning tillsammans om bland annat bokmässan i Frankfurt. Under sina gemensamma fältstudier där och vid andra branschevent och litterära festivaler har de startat en egen politisk rörelse som de valt att kalla Ullapoolism, inspirerat av den skotska staden Ullapool. Rörelsen kan kallas en motståndsrörelse mot mycket av de strukturer de stött på såväl som kvinnliga akademiker som i bokbranschen, synliga och osynliga sådana. Nu har de även skrivit ett manifest för denna rörelse.
För att fortsätta tala om det här behöver jag citera deras eget öppningsanförande för sitt politiska manifest:
ULLAPOOLISM foregrounds playful, material and arts-informed research, and the ULLAPOOLISM MANIFESTO is a central tool in the construction, articulation, and dissemination of the Ullapoolist research agenda. This MANIFESTO was developed to guide our own practice as researchers of contemporary book cultures, but has wider applicability to those seeking to understand and intervene in culture more broadly. Our MANIFESTO is designed to fuel discontent and discomfort, to amuse and entertain, but also to unite a critical and creative movement. We want the MANIFESTO to be shared, used, debated, and even rejected.
Ur ”The Ullapoolism Manifesto” by Beth Driscoll and Claire Squires (https://asapjournal.com/the-ullapoolism-manifesto-beth-driscoll-and-claire-squires/)
Manifestet handlar bland annat om att införa en lekfullhetsprincip till forskning, att motverka långsamma strukturer i forskningsprocessen genom något de kallar ”Amateurism Rapidism” – det vill säga att acceptera ofärdiga utkast och snabbt nedtecknade idéer som publicerad forskning och att hitta nya perspektiv i stelnade diskussioner genom en konstnärlig blick och tekniker som OLAF (kort för Oh, Look, A Ferry). Det är ett sätt att ifrågasätta normer och få igång nya tankar på ett sätt där forskaren på ett lekfullt och satiriskt, medvetet provokativt sätt hämtar inspiration och ny luft till sin forskning och sina tankar. Den som är intresserad av att läsa mer om rörelsen och Blaire Squiscoll (som Driscoll och Squires väljer att kalla sig gemensamt) kan hitta länken till deras sajt bland bloggar jag följer här bredvid.
Kanske behöver vi alla en släng av detta att se på oss själva som aktörer och kanske rentav aktivister i våra vardags- och yrkesliv, oavsett var vi är verksamma? Det är inte bara inom akademin och i bokbranschen som strukturerna ibland tycks vara föråldrade och ogenomskinliga. Jag känner igen mig i behovet av att ibland rucka på ramarna och blåsa in lite lekfullhet i arbetsvardagen, särskilt i dessa dystra tider när en pandemi begränsar utrymmet för vad som får göras och inte lite extra. Apropå pandemin, så har Blaire Squiscoll författat berättelsen ”The Corona Kabuff: A Beatrice Deft Short” på plattformen Wattpad för den som vill bli inspirerad. Så: fram med fler förslag på lekfull aktivism!
Redaktörens anmärkningar från orangeriet 