Under november månad har jag vistats i Newcastle för en forskningsmånad som jag tänkte berätta om här. Kanske finns det fler som kan inspireras till att åka iväg någonstans och för andra kan det vara roligt att få en inblick i vad som kan ingå i forskarvärlden. En forskningsmånad är lite lyxigt för en akademiker och lite bökigt att få till, både att få tag i resurserna och på grund av man oftast har en massa andra arbetsuppgifter och ansvar. Men, det är helt klart värt det. Jag sökte och fick medel för min resa. Sedan kontaktade jag en kollega, med liknande intressen som mig (Lucy Pearson), som hjälpte mig att ordna en gästvistelse vid Newcastle University. Det ska också sägas att det från början var tack vare att en kollega och vän till mig tipsade mig om att jag kunde ha nytta av att resa dit.
Newcastle är en vacker stad med många gamla byggnader, en hamn med flera broar – varav den kändaste är Tyne bridge – och ligger nära kusten i nordöstra delen av Storbritannien. Många kanske känner igen miljön från TV-serien Vera, den klassiska brittiska deckarserien där den excentriska kriminalkommissarien Vera använder tilltalet ”pet” åt alla och envar. Universitet är, liksom i Lund, en blandning av gamla, klassiska universitetsbyggnader – några med air av Harry Potters Hogwarth – något nyare byggnader (exempelvis 1960-tal), och moderna byggnader med inomhusmiljön styrda av den nyaste (eller den för ett tag sedan nyaste) tekniken. Det rådde brist på arbetsplatser åt gästforskare, så jag har spenderat min arbetstid antingen i The Robinson Library eller hemma, i mitt rum bara några meter därifrån. Delar av tiden har jag även suttit på arkivet Seven stories, inhuserat på stadsbiblioteket.
Under vistelsen har jag haft ett studentrumsliknande boende i ett hus där jag delade allmänna ytor som badrum och kök med sju andra personer från olika delar av världen. Det har nästan upplevts som en återgång till min studenttid, även om jag aldrig bodde riktigt så under den tiden. Jag har haft min egen lilla hylla i kylskåpet och lagat pastarätter som räckte i flera dagar. Mina huskamrater har bjudit på italiensk och mexikansk matlagning.
En forskningsmånad utomlands för med sig många fördelar ur forskningssynpunkt. Jag har haft möjlighet att besöka Seven stories-arkivet och tittat på unika handlingar om vad det inneburit att vara barnboksförläggare i Storbritannien – framför allt på 60- och 70-talen – genom att studera Kay Webb-samlingen och Aidan Chambers-samlingen. Även om den period jag forskar om i vanliga sammanhang är 1940-talet finns det flera intressanta beröringspunkter mellan det förlag jag undersöker (Svensk Läraretidnings förlag) och de engelska förläggarnas kontexter och erfarenheter. 1960–1970-talet var i Storbritannien en blomstrande tid för ungdomslitteratur. Både Webb och Chambers var förläggare som vinnlade sig om att ge ut ungdomsböcker som skulle spegla ungdomars intressen, deras vardagliga problem och samtidigt vara kvalitativt högtstående litteratur. Dessa saker var också vägledande för Svensk Läraretidnings förlag på 1940-talet.
De flesta dagarna har jag kunnat jobba koncentrerat med en artikel på engelska om nämnda förlag och hunnit komma en bit på väg, även om jag är långt ifrån färdig. Därtill har jag nätverkat med en liten grupp barnlitteraturforskare här på Newcastle university, ledd av Emily Murphy. Gruppen samlas med sina doktorander i ämnet en gång i veckan och jag har fått delta i deras samtal och också presenterat min egen forskning för dem. Särskilt nyttigt har det varit att få deras feedback på vilka vinklar av mitt projekt som är av ett stort intresse även för dem, trots att det handlar om ett svenskt förlag under 1940-talet. Det visade sig finnas flera aspekter än vad jag själv hade kunnat föreställa mig. Detta kommer i sin tur att påverka hur jag väljer att lägga upp och formulera min artikel och kanske inspirera till fler.
En av de bästa delarna med att resa bort är också att komma hem och ha med sig nya perspektiv och kanske även lite större distans till sin egen forskning. Att ha upplevt något liknande vardagsförhållanden på annan plats och i ett annat land ger också nya perspektiv på vardagen därhemma och, i bästa fall, att man uppskattar den lite mera när man kommer hem.
Redaktörens anmärkningar från orangeriet 