Texten är baserad på föredrag hållet vid symposium i förlagskunskap, Lunds universitet, 23 mars 2023.
Bokströmningstjänster för digitala ljudböcker och e-böcker har på kort tid växt mycket snabbt i Sverige och i övriga Norden, men även globalt. År 2022 såldes 24 miljoner tryckta böcker i Sverige. Det kan jämföras med att det samma år strömmades igenom omkring 45 miljoner digitala böcker. Ljudböcker står för lejonparten av dessa – uppskattningsvis omkring 90 procent. Men även om det strömmas fler böcker än det köps tryckta exemplar så är det fortfarande tryckta böcker som generar mest pengar till förlagen. Bokströmningstjänster stod förra året för uppskattningsvis 29 procent av bokmarknaden om man ser till intäkter från försäljning.
Det här betyder att förlagen får klart mer betalt för tryckta böcker än för digitala genomströmningar, vilket inte är några nyheter. Det har varit många och långa debatter om ljudböcker och ersättningsmodeller under de senaste åren.
Jag ska inte här bedriva någon normativ argumentation kring bokströmningstjänster och ersättningsnivåer, ej heller gå in på detaljer vad gäller kronor och ören. Istället är tanken att principiellt försöka lyfta vilka konsekvenser bokströmningstjänsternas nya affärsmodell kan komma att få – oavsett om ersättningsnivåerna höjs eller inte.
I den traditionella bokhandelsmodellen är det böcker som entiteter som är varan som säljs. Det är en binär affärsmodell – antingen köper man en bok eller så gör man det inte. Det finns inga steg däremellan. En central aspekt av denna affärsmodell är att köpehandlingen är frånkopplad läsakten. När boken väl är såld är bokhandlare och förlag i regel mindre intresserade av om du som köpare faktiskt läser boken eller inte. De har ju redan fått betalt. Varan är såld.
I bokströmningstjänster är det inte längre böcker som är den direkta varan som konsumenter köper. Istället betalar man för en prenumeration, vilket mot en månatlig kostnad ger tillgång till en stor katalog av böcker. Förlagen (och författarna), i sin tur, får betalt per strömmad minut, det vill säga efter hur mycket användarna har läst och lyssnat på respektive titel. I detta hänseende kan bokströmningstjänster sägas ha en graderad affärsmodell, där en bok kan delas upp i antalet minuter den varar, och där varje lyssnad minut ger förlagen (och författarna) betalt. Men också omvänt: varje minut som inte lyssnas på av en påbörjad bok ger inte något betalt. Bokströmningstjänsternas affärsmodell knyter därför högst konkret samman köpeakten med läsakten (eller åtminstone med akten att spela upp en ljudbok i gränssnittet – huruvida användaren sedan faktiskt lyssnar eller inte är en annan sak).
Det här är inte en liten förändring. Affärsmodellen påverkar kärnan av vad bokförsäljning är, och därmed även vad förlagsverksamhet är. Under förlagshistorien har huvudtanken hos de flesta förlag varit att sälja böcker för att göra vinst. Med affärsmodellen betalning per minut blir böcker som läses klart och läses om av stora grupper av läsare plötsligt mycket mer attraktiva att publicera, eftersom de kommer att generera mer pengar.
Vissa läsare upprepar samma bok tjugo, femtio eller till och med hundra gånger under ett år (se Berglund 2022). Sådana läsare är guld för förläggare eftersom de bokstavligen genererar tjugo, femtio eller hundra gånger intäkterna som en enskild genomströmning av en bokläsare ger. Om en författare lyckas skriva en bok som drar till sig detta slags repetitiva läspraktiker bland större läsargrupper kommer förlagen att lägga märke till det och ställa sig frågan om och hur liknande böcker skulle kunna skrivas.
Vissa författarskap och genrer strömmas igenom av läsarna i klart högre utsträckning än andra (se Berglund 2021). Även detta lägger förlagen märke till, och det är inte osannolikt att de kan basera framtida utgivningsbeslut på sådan information på ett eller annat sätt.
Om bokströmningstjänsternas marknadsandel fortsätter att växa, kommer mätpunkter i form av omläsning, slutförandegrad och antal strömmade minuter att värderas allt högre i förlagsvärlden. Exakt hur det kommer att påverka framtidens litterära kultur går bara att spekulera i, men jag tror att det är ställt utom tvivel att det kommer att få effekter.
Karl Berglund är docent och biträdande universitetslektor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet.
Redaktörens anmärkningar från orangeriet 